ett tillstånd
Stilla rör hon sig genom korridoren. Öppnar dörren åt höger och planlöst tyst stiger in. Hon ser kaffekokaren som behövts avkalkas för längesen. Den som gör att kaffet smakar syrligare än vanligt och lämnar en besk hinna i gommen. Kanske sitter han där vid bordet och dricker av det sura kaffet. Kanske äter han en knäckemacka som han brukar. Fast nej. Smöret tog slut igår och inte hade de handlat nå nytt ännu. Så kanske var det bara kaffe han fick i sig på morgonkvisten innan jobbet. Han skulle se på henne, dra i mungipan och sen titta ned igen i telefonen. Tetris. Det var vad som oftast höll hans uppmärksamhet deras tysta mornar. Det skärpte hans sinne hade han sagt. Förberedde honom för dagen att sitta så. Tyst och tummande på telefonen. Så skulle det vara när hon gick där. Genom korridoren och öppnade dörren åt höger. I sinnet går hon vidare. Öppnar dörren till kylskåpet. Skakar det sista skvätten av havremjölken och häller det i kaffet. Mörkbrunt. Ljusare än hans men mörkare än vad hon egentligen ville ha. Ljusbrunt för att havrets mjuka noter skulle lägga sig som en skugga över kalket och beskheten och skyla den från hennes tunga. Men inte idag. Lägg till på inköpslistan hade hon nog tänkt och så hade hon skrivit upp det på listan som legat på diskbänken i veckor utan att någon egentligen brydde sig om den när de faktiskt handlade. Kaffet skulle få henne att spänna ögonen och hålla andan medan hon klunkade koppen tom och gick tillbaka till sovrummet.
sista anhalten 