När svanar förlorar sin partner finns det en sägen som säger att svanarna flyger så högt upp de kan och faller till marken för att dö. Det kallas för svanfall. När en människa tar död på sig själv av sorg, bristen på kärlek kallas det bara självmord. Det är inte accepterat, romantiskt. Kärlek som ska vara något vackert ska inte svärtas av mörka känslor. Det mörka måste alltid leda till något samhällsacceptabelt ljus. Men när jag sa att jag skulle till ljuset så fick jag bara motstånd.
Du dog på en torsdag. Alldeles vardagligt. En ganska bra dag att dö på kanske. Efter Lill-lördag men ändå innan helgen så folk verkligen kan sörja och må dåligt om de njuter av sin ledighet från jobbet. Utifrån ett arbetsgivarperspektiv är nog torsdagar också bra, mindre bortfall av personal när de får sörja och må dåligt på sin egen tid och inte behöver ta ut sjuklön eller ledighet. Det var väl inte något du hade tänkt på men det är något jag tänker på nu, såhär efter. Iallafall.
Du dog på en torsdag. Jag hade satt mig på det förbaskade pendeltåget för att ta mig från Rönninge, in till Södra station för att vi skulle äta lunch. Me Viet. Billigare än annat – dyrare än vad det var förut. Skakigt ryktesväg efter att flera tydligen blivit matförgiftade på senaste – dock är flera som blivit det efter de redan haft en stadig utekväll så vem vet vad den verkliga boven är.
Jag sitter på pendeln och du ringer mig. Det bryts för det är så det är på tåglinjen. Du säger att du blir sen och jag svarar att det är okej, ta ett bord, det vet du, vid fönstret, såklart, puss, puss. Viskar i telefonen och höjer ljudet så mycket jag kan medan högtalaren pressas mot mitt öra. Avskyr att prata i telefon i kollektivtrafiken, vet hur störigt jag själv tycker det är.
sista anhalten 